Inspiration & insikter

Efter rosa oktober kom röd november. Med sådan intensitet så det gör ont när vi stannar upp och ser. I eftermiddags, den 10 november (!), körde jag med min rosa moppe in till Glasklart och Sydsvenskans fem i tre. Jag behövde inspiration från en kvinnlig chef jag beundrat på håll, Eva Hamilton, chefen som strålar av stolthet över sin arbetsplats och sina medarbetare. En sådan chef vill jag bli, ha eller se växa fram*. Glimrande!
På vägen in på lilla moppen i max 45, andades jag ut och fick lugn utefter den rödklädda kustvägen till Malmö. Jag hade genomlidit en administrativ förmiddag efter min livs första momsredovisning till Skatteverket – hur svårt kan det vara, jag vet, men men, första gången man (jag…) gör något är det oftast jobbigt. Vem har sagt att utmaningar är härliga? Det är de inte i alla fall för mig. Varje utmaning är en kamp mot rädslan över att misslyckas, att göra fel – men ändå så går jag för det mesta ut på trampolinen. Sviktar mer eller mindre länge, och för det mesta hoppar jag. Sen känns det gott. DÅ är utmaningen fin, efteråt. De där små stegen och hoppen som får en att växa. ”Jag gjorde det”. Kanske det också tillhör ”kickar”-tiden vi lever i. Men vissa saker är sådana som bara måste göras, utan att det är ”kicken” som lockar. Man är inte modig om man inte är lite rädd först, det var väl så Ronja sa. Alla bär vi på rädslor. I alla fall, dagens ”utmaning” var att göra färdigt min lilla bokföring, göra en momsredovisning – det tog två samtal med Skattekontoret innan jag skickade in den – med fem dagars framförhållning (!), och nu känns det som jag vet, tillräckligt för att det ska gå smidigt om tre månader igen. Jag måste göra själv för att förstå, för att lära mig. Ingen ny insikt, men som blivit tydligare och klarare, när jag i så många nya sammanhang som detta året försatt mig i helt nya situationer, med nya människor och rutiner och behövt lära mig nya saker. Då är ärligheten mot sig själv nödvändig, hur lär jag mig bäst? Initiativet är mitt, och det är upp till mig själv att göra.

”Den, som aldrig lever nu,
lever aldrig
vad gör du?”

Piet Hein

*coacha. Mer om det i kommande inlägg. Stay tuned.